Premiärtur i fjällurskogen – Rogens Naturreservat

Efter lång färd i mörker på krokiga vägar nådde vi på fredagskvällen (23 oktober 2009) fram till vårt mål Käringsjöns lilla stugby (vid vägs ände eller början på vägen in i vildmarken)- där vi fick ett varmt mottagande av stugvärden Per-Roger Wiberg, som visade oss in i en härlig gammal timrad härjedalsstuga, byggd av handbilat virke på platsen.

I svagt gryningsljus lördag morgon stod vi på Käringsjöns lätt pudersnöbetäckta is förväntansfulla och laddade med energi efter god nattsömn och en stadig frukost. Dagens färdmål var att ta sig till Skedbrostugan (- en STF-stuga, som ligger vid Kungsleden) ca 11 km fågelvägen över ett som det kom att visa sig ”oändligt” antal tjärnar, sjöar och tallbevuxna moränkullar – ett virrvarr av färdvägar uppenbarade sig och ställde våra orienteringskunskaper på prov.

Mot Skedbrofjället

Isen var mestadels mycket lättåkt men svår att läsa ibland på grund av snö. Mycket intressant och spännande åkning ! I en fantastisk natur med uråldriga tallar (många såg ut att vara mer än trehundra år och extremt växtvridna) och torrakor och lågor beväxta med varglav (-Letharia vulpina: Det sägs att varglaven använts som varg- och rävgift. Laven innehåller en giftigt lavsyra, vulpinsyra, som angriper det centrala nervsystemet med andningsförlamning som följd. Därav släktnamnet Letharia vilket är härlett av Lethe, dödsrikets älv. För att nå god effekt bör giftet dock injiceras direkt i blodet, ett problem som löstes på så sätt att mald varglav tillsammans med krossat glas blandades in i kött som sedan lades ut åt vargarna).

I tallurskogens rike.

Varglav - signum för "urgamla" skogar.

- Vi for fram i ett av istiden specialutformat landskap – storblockiga moränkullar formade likt drumliner eller ändmoräner med vattenfyllda ”dödisgropar” däremellan.

Rogenmorän av ändmoräntyp.

- Det kändes som att åka skridskor i en ”labyrint” – många gånger då man inte riktigt vet vilken väg man skall ta för att nå ”målet” utan att hamna i en blindgång – vilket kan sägas att vi gjorde ett flertal gånger oftast beroende på tunn is men också beroende av några ”missar” i navigeringen – men vi fick se och uppleva desto mer.

Extremt växtvriden tall.

Mycket gott om ren i området som korsade vår väg ideligen.

Tack till alla för ett föredömligt genomförande! Hoppas fler kan få möjlighet till ”udda” turer.

Här börjar Göta älv och Klarälven/Trysilelva

( se film:  ”Solstaskäret i Rogens Naturreservat..” http://www.youtube.com/user/Scandicdream#p/a/u/0/QkCqJAk7orU)

På jakt efter havets svarta guld

- Ostlig vind och lite sol under lördagen gav fina förutsättningar för hummerfiske utomskärs;  sjön går ej så hög när vinden kommer från land.

Ut till "hummermarkerna"

- Sotefjorden bjuder på fantastiska möjligheter till hummerfiske – en mycket spännande bottentopografi – bergbotten och blockterräng omväxlar med ler- och sandbottnar.  Grundtoppar som sticker upp i den flacka sedimentbotten (av lera och sand) är hummerns hemvist.  Ekolod och gps är ett naturligt hjälpmedel idag – för att finna lämpliga biotoper att lägga sina tinor på.

Fin strandnära "hummermiljö"

- Följ med Ecoguiden på hummerfiske i ett av Bohusläns och västkustens bästa hummervatten!

Utomskärsfiske kräver stor kunskap och erfarenhet.

- Vi har mångårig erfarenhet av hummerfiske och sjöliv. Vår lokala kunskap visar vägen in i hummerriket.

Havets svarta guld.

Att läsa om hummer:

http://www.vattenkikaren.gu.se/fakta/arter/crustace/decapoda/homagamm/homaga1.html

Bengt i den Svarta Pärlan

Bengt Carlson i sin Pärla

- I ljuva september kan man få fina paddlingsdagar – sommaren dröjer sig kvar länge vid havets rand – det är lugnt och tyst i skärgården.  Skärgården vid Heestrand i norra Bohuslän är som ”gjord” för paddling – här kan man paddla under alla vindförhållanden – skyddad bakom klippor när det blåser rejält – eller ut i ytterskärgården för att känna på storhavets puls när så lämpliga väderförhållanden råder.  För den som gillar rockhoppning finns många utskärsgrund att välja på (exempelvis utanför ”Valö huvud” och Ulön-Dannemark naturreservat).

Min paddlarkompis och jag fångade dagen och jag fick tillfälle att fotografera Bengt i sitt nybygge Black Pearl.

Bengt i sitt senaste kajakbygge.

Vi startade vår paddling i Heestrand innanför Naturreservatet och ökomplexet Ulön-Dannemark. Här finns en högst varierad geografi och topgrafi både över och under vattnet. Vackra skalgrusstränder omgärdade av höga granitberg.  Här finns intressanta mikromiljöer att upptäcka  – man kan paddla genom smala och grunda passager mellan klippor och över artrika skalgrusbottnar – ett paradis väntar den äventyrliga människan som söker – ”landet annorlunda”.

I Klippornas rike

- Vi sökte oss ut mot öppet hav utmed Ulöns sydsida. Ulön som här stupar brant ner i havet – ger ett mäktigt intryck när man paddlar vid dess rand.

I kontrasternas rike

Vid Ulöklippans vattenrand

- Vi fortsatte vår paddling västvart – för att efter en stund nå fram till en smal passage mellan klippor och över grund skalgrusbotten – där vattnet lyste smaragdgrönt!

Full fart

-  Vidare ut mot horisont Bengt i sin ”Pärla ” for…..

Härligt att sitta i sjön....

- Vad kan man mer begära av en sån här dag….?

- Ja till vintern får man väl bygga sig en sån där…………

Stockenträffen 2009 – ”kuliga” dagar i regn och kuling

- Vi anlände Stocken Camping tidig lördag morgon (29/8) – förväntansfulla och spända inför mötet med ”paddlingsgurun” och vår kursledare för en halvdag – Nigel Foster (brittisk kajakguru bosatt i Seattle USA).  Vinden tjöt i flaggstängerna runt Orust – Kajaks anläggning när vi makade oss väg genom ett myller av kajaker som låg utmed stranden; gjorde våra kajaker och oss själva  färdiga för avfärd. En stund senare mötte vi vår grupp och ledare. Efter snabb presentation av samtliga 11 personer i gruppen – som visade stor internationell spridning – USA, Australien (Tasmanien),  England, Danmark, Norge och Sverige – och kort genomgång av vad som skulle ske under paddlingen till Vallerö – i Orusts yttre skärgård – sjösattes den lilla ”flottan” – bestående av kajaker av olika utseende och konstruktion – de flesta utan styrhjälpmedel som roder.  ”Fosterskolans” filosofi är att klara sig utan roder under alla förhållanden. Den bygger bl a på att kajaken är designad speciellt för den uppgiften -  och att genom, kroppställning, kantställning av kajaken och paddel få den ”roderverkan” som behövs vid girar, undanmanövrar, inbromsningar, balanstag och stabiliserande åtgärder mm – få kajaken att lyda ”minsta vink”. Vinden fångade våra kajaker direkt vid sjösättningen – men med snabb kursändring nådde vi snart lä bakom klippor. Nu skulle vi lära oss konsten att manövrera vår smala och ”instabila” flytetyg – med minsta energi bemästra vågor och vind på ett lekfullt sätt. Att paddla rakt fram kan tyckas enkelt – men om man samtidigt har en mycket hård vind in från sidan är det genast en annan sak – är det som den här dagen vindstyrkor upp till styv kuling (15 sekundmeter i byarna) utpå öppet vatten med meterhöga vågor – ja då är det verkligen – ”a challenge”. Men befinner man sig i ”klippornas rike” – kan man alltid finna lä – vilket Nigel under turens gång nyttjade flitigt – till vår belåtenhet fick vi många tillfällen till praktiska övningar trots en ibland svårhanterlig vind – vilket verkligen tydliggjorde nyttan av att kunna bemästra sin kajak i svåra förhållanden!

Samling kring mästaren

Nigels avspända och lekfulla sätt  – tror jag smittade av sig på alla i gruppen – trots tuffa vind – och vågförhållanden – skapades en plattform för vidare och egna övningar att göra när man kommit hem igen.

Nigel visar vägen

Skillnader i kajaker, kön, nationaliteter (globalt) och åldrar - kajaksporten är fantastisk!

- Nigels paddlingsfilosofi bygger på som nämnts ovan på att paddlingen ska i första hand vara  lekfull – men kräver mycket träning för att funka (min kommentar) – och kring detta behövs inte bara kunskap och erfarenhet utan utrustning som lämpar sig för ändamålet – ”medlen helgar ändamålen” -  hans specialdesignade kajaker och paddlar har skapat en skola ikring detta. Även om man har kajaker av annan sort än hans egna (som mina egna och andras i gruppen), har man stor nytta av en sådan här kurs  – konsten att hantera en paddel  rätt är verkligen inte lätt – även om man har en grönlandspaddel som jag och många med mig själv – man lär sig alltid något nytt.

Alla har inte en "Nigel Fosterkajak" och "Nigelpaddel"!

- Jag och min paddlarkompis Bengt (fotot ovan) – är dock nöjda med vad som presenterades under denna mycket korta kurs – hoppas fler får och kan ta chansen när ”Nigel” dyker upp nästa gång.

- Vi återvände själva till Stockens Camping – på fantastiska surfvågor – vi red farleden fram mot Gullholmen. Utanför Råön fick Bengt ett ”sneskär” och höll så när på att preja mig – innan hann försvann i vågen – och strax därpå elegant svängde upp igen – med hatt och fräcka glasögon fortsatt på – vilken uppvisning!

- På stranden vid Stockens Camping radade fantastiska mästerverk  upp sig – ”hemmabyggen” i trä och epoxi tillsammans med kommersiella plastkajaker av diverse utseende och fabrikat.

Fina egentillverkade uthyrningskajaker från PetrusKajak - Thomassondesign

- Allt fler väljer idag att bygga sin egen kajak i trä och epoxi (s k ”stripteknik” se www.thomassondesign.com). Det finns till och med idag möjlighet att hyra sådana hos ”Petruskajak” vid sjön Sommen.  Många ”grönlandsmodeller fanns till beskådan  och möjlighet att prova på.

Fint hemmabygge "Hunter" med grönlandspaddlar i kolfiber (- den längre väger 600g!)

Björn Thomasson – svensk ”guru” inom grönlandspaddling och konstruktör och designer höll kurs i dagarna två  – i konsten att paddla på grönländskt vis. Tack Björn för din mission – jag hann tyvärr ej denna gång vara med på kursen – ska först bygga mig en egen ”Thomassonkajak” i vinter – paddlar sedan tre år med grönlandspaddel – fantastisk bra – snäll mot kroppen – idag perfekt i den mycket hårda vinden och kraftiga sjögången. Man känner sig säker och paddeln har lite luftfång.

Ung lärjunge i samspråk med mästaren

Björn Thomasson

- Ja som sagt man fick kontakt med många intressanta människor och möta olika ”paddlingsskolor/filosofier”  under de få timmar vi hade möjlighet att här närvara. Stockenträffen är verkligen något helt ut över det vanliga!

- På lördag kväll bevistade vi Tofta Gård – där vi intog en mycket god fisksoppa tillsammans med andra ”kajaknördar”. Dessutom åhördes ett mycket intressant föredrag om en havspaddlingsexpedition i Alaska – nationalparker, björnar, sjölejon, valar mm presenterades av deltagaren Carl Johan Rydh på ett humoristiskt och mycket intresseskapande vis – tack för det!!!

- Vi ser redan fram emot nästa ”Stockenträff”!

Mycket nöjda är vi: Bengt Carlsson och Thorsten Gansing

Mer om Stockenträffen på:  http://www.johanssonkajak.com, www.kajak.nu och www.thomassondesign.com

Värmlänningar på upptäcksfärd i klippornas rike

- Det bjöds på fina paddlingsförhållanden när idrottslärarna Patrik Olofsson och Karl-Henrik Sjöberg från Herrgårdsgymnasiet i Säffle besökte Ecotour i Heestrand. Sensommar är bästa tid – gott om plats i skärgården – mindre störningar av bullrande båtmotorer -  naturliga ljud dominerar och varmt i vattnet.  Fler borde upptäcka tjusningen med den närhet till naturen som skapas genom paddlingsprocessen – och  som samtidigt ger den stressade nutidsmänniskan väl behövlig ”styrkeinjektion” (jfr ”adrenalin-/hormonkick”) i kropp och själ – för att orka med vardagens vedermödor.

Strandning på Lilla Hamburgö

- Grundsund mellan Kiddön och Lilla Hamburgö är ett fint ställe att stanna till på.  Särskilt idag som friska västvindar höll oss från storhavet. Sundet är mycket grundt – ofta bara halvmeterdjupt – utgörs av en skalgrusbank – en ansamling av skal (och skalrester) från utdöda och levande skaldjur – idag finns här gott om blåmusslor och en ny invandrare det japanska jätteostronet ( Crassostrea gigas) – som troligen förts som larver hit från lokaler i Danmark .

Japanskt jätteostron kommer från Stilla havet. Lämnar man det i fred kan det bli uppåt trettio år gammalt och 35 centimeter stort. Det infördes till Europa som ersättning för det vanliga europeiska ostronet när det på franska Atlantkusten slogs ut av parasiter. De flesta ostron som hamnar på tallriken som ”fines de claires” är Crassostrea gigas.

Crassostrea gigas

Man vet inte om de kommer att tränga ut blåmusslor, som de gjort i danska Vadehavet. De kan tänkas föra med sig parasiter som slår ut vanliga ostron och på annat sätt ändra ekologin för andra arter.

Japanskt jätteostron är ett ostron och tillhör troligen vattenrättsägaren. Men riktigt säker kan man inte vara förrän en tolkningstvist tagits upp av HD, säger man på Fiskeriverket.

- Efter trevlig pratstund om ostron och annat så var det dags att ”dra” vidare. Vi valde att gå inomskärs till Hamburgsund förbi Tegelstrand och Slottet med den mäktiga ”Slottsklippan”  – där en gång en fornborg låg och ”vaktade” sundet in mot Hamburgsund – varje år i slutet av juli är det ”Vikingaspel” här – ett turistiskt och festligt skådespel kallat ”Hornbore Ting” (Gammal Tingsplats). Här finns vikingaskepp på ”redden” och nyskapade ålderdomliga vikingabyggnader att bese.

Patrik på väg in i Slottsfjorden

Karl-Henrik på Hamburgö:s sydvästsida

- I Hamburgsund får man se upp för linfärjan som förbinder Hamburgö med fastlandet.  Denna startade utan föregående varning när vi var på väg att korsa – svagt tyckte vi – samma sak återupprepades på tillbakavägen. Det får bli kontakt med vägverket om detta – så här får det inte gå till! Hamburgsunds ”rännan” är alltid lika betagande vacker med sin kyrka, restauranger och sjöbodar i unik bohuslänsk karaktäristisk stil.

Återfärden bjöd på hård motvind och guppig sjö – men det verkade inte beröra mina värmländska gäster särskilt. Vid Hornö skildes våra vägar åt för natten.

Övernattning på Dannemark

Dag 2

Idag skulle södra delen av Ulön-Dannemark Naturreservat undersökas. Vi rundade nära intill den brant stupande Ulöklippan för att så smångom hitta ut till havs – över mycket grund skalgrusbank (decimeterdjup) – genom ”smyghålet” paddlade Patrik mellan bränningar.

Patrik testar bränningszonen

- När det är som bäst – är det tid att sluta.

Återställning av utrustning

- Hoppas på snart återseende.

- Snart och tids nog kan dessa värmlänningar fogas till skaran av  ”salta gossar”.

På jakt efter skogens guld

Söndag morgon:

- Vaknade till mycket hårda vindar som dånade runt husknuten.  Solen tittade fram då och då mellan framrusande moln – inget läge för lugn paddling idag inte.  Kände att jag ändå måste ut och röra på mig – det skulle också göra Frida -  hunden gott att få komma ut i storskogen.  I skogen kommer man undan den hårda ”jobbiga” vinden och mygg och knott ”blåser” bort redan vid små vindstyrkor – alltså perfekt läge för skogsvandring – och möjlighet att hitta svamp lockade starkt – hade på känn att det borde vara bra nu efter allt regnande och avbrott med soliga värmeinslag.  Svampar behöver mycket fukt och värme för att utvecklas till ”fruktkroppar” – dvs den synliga ovanjordsdelen – som kan plockas om svampen ifråga är ätlig.

Frida vaktar skogens guld - Cantharellus cibarius !

- Det är inte långt till svampmarkerna innanför kusten i norra Bohuslän. Ett mycket bra område är det höglänta  (100-170 m ö h) området Kynnefjäll som ligger mellan Bullaresjöarna och Örekilsälven. Området är 8-12 km brett och sträcker sig från Kärnsjön i söder till norska gränsen i norr (ca 25 – 30 km långt).  Idag är ”fjället” mycket glest befolkat – där torpare och backstugesittare bodde i hundratal på 1800-talet- finns bara övergivna husgrunder och rester av gamla trädgårdar. De så kallade utmarkerna – där kor (oftast ungdjur),hästar och får betade är idag ett minne blott. Efter skogsvårdskampanjer och planteringar under framför allt första hälften av 1900-talet är i stort sett allt idag beskogat med i huvudsak tall och gran. Landskapet påminner mycket om det norrländska med mosaik av torvmyrar, mossar, kärr, (här – påtagligt mycket) berg (i dagen) och stora skogar (dock ingen gammelskog äldre än hundra år). Området är också känt för sin stora rikedom på vattendrag. Kynnefjäll brukar även kallas för ”vattenfjället”. Sjöarna,dalarna och bergen är orienterade i huvudsak från nordost mot sydväst (med inslag av ”tvärdalar”) så kallade sprickdalar – en rest från istiden. (Flera mil mer eller mindre sammanhängande sjösystem gör det möjligt att sommartid färdas i kanot eller vintertid med långfärdsskridskor -utmed smala strandnära bergiga miljöer).

Man måste ibland nära för att finna

Floran  har också nordlig prägel med inslag av norrlandsarter som :  norrlandslav, gråal och dvärgbjörk. På djursidan kan nämnas, varg, lo och ljungpipare.  Dock märks det maritima inslaget i floran väl – t ex av det storvuxna gräset blåtåtel som ofta dominerar fältskiktet.( Klockljung och myrlilja är också typiska inslag i kustklimatregionen. Bergek förekommer enstaka och i ett fåtal mindre bestånd).  Vad gäller fyrfota djur är älg, bäver, rådjur, räv och hare allmänna arter.  Lodjuret har ökat i antal och varg förekommer sporadiskt (men är i ökande)- utgör en del av det så kallade Haldenreviret.  Skogsfågel som tjäder och orre varierar år från år. Jag upplever det som att tjädern ökat under 200o-talet (behöver ”gamla intakta spelskogar” – med tiden finns möjligheten Kynnefjälls Naturreservat  ( ca 1500 ha)där ingen avverkning får ske).  Storlom, trana och fiskljuse häckar i området. Tranan har ökat i antal de senaste åren.

Ett praktexemplar!

- Vid lunchtid bar det iväg till Kasebo – ett bevarat torp och kulturminnesplats från ”torparepoken”  (här i huvudsak 1800-1950),  som ligger centralt på fjället i ”Kynnefjälls Naturreservat” (se http://www.vastkuststiftelsen.se/VisaNaturres.asp?id=702 ). Vid Kasebo startar vandringsleder i olika riktningar – en mycket lämplig plats att starta sin vandring på. Jag tog sikte på markerna kring Stora Holmevatten ( – här finns ett mycket vackert beläget vindskydd – på en klippa (jfr ”örnnäste”) 20-30m ovan sjön), som jag känner väl och vet var ”gulingarna” brukar ”gömma” sig. Efter den hittills mycket regniga sommaren kan man ana att man får leta ”högre upp” i terrängen för att finna något. Så visade sig också vara fallet idag – jag fann skogens guld i höglägen på moss- och lavtäckta berg! (se foto ovan och nedan).

En typisk växtplats i bakgrunden

Dagens skörd

- Kynnefjäll har många kvalitéer – upplevelser att bjuda på;  ”För den som söker – han finner”

Dalsland Kanot Maraton+ – en upplevelse av många mått!

Ca 900 kom till start vid Baldersnäs !

Ja då var det dags igen – för mitt tredje maraton. Varje gång frågar man sig – varför utsätta kroppen för sådan påfrestning ?  Det är ej lätt att svara på – ålderskris ? (50+) – man behöver känna att man fortfarande räcker till fysiskt ? – fast loppet är också i högsta grad en mental utmaning ! – paddla kilometer efter kilometer på vad det tycks oändligt långa sjöar.

Startskottet gick kl 08:00 i soldis och svag sydostlig vind. Starten är något fantastiskt att få uppleva – när nära tusen deltagare samtidigt ”rör om i grytan” med sina paddlar skapas vågskvalp och strömmar av sällan skådat slag. En enorm färgrikedom som visas upp – allsköns kanottyper i härlig blandning – allt ifrån elitens supersmala och lätta kajaker till motionsfolkets standard plastkajaker till mästerliga hemmabyggen i trä och epoxi. Faktiskt är det värt hela resan att bara få vara med i det magiska startögonblicket!  Ej heller inte att förglömma den eminente speakern Ingvar Oldsberg – rolig, allmänbildad, varmhjärtad och påläst ! – En naturbegåvning.

Tempot är högt på den första etappen på 6 km till första lyftet vid Skåpafors.  Det gäller att inte hamna i en ”flaskhals”  vid första lyftet upp till sjön Svärdlång. Jag kom med bra till första lyftet och kunde snabbt ta mig upp till Svärldång – humöret var på topp – när man gled in under den låga stenbron vid Skåpaforskiosken – massor av folk stod på bron och hejade på – det stärkte gott.  Värmen tilltog snabbt under morgonen och det började kännas tungt – etappen upp till andra lyftet vid Skifors blev för mig en lång pina – krafterna rann liksom bara ur mig i den tilltagande värmen – paddlade in till stranden efter ha kommit en bit på Svärdlång – för att justera sitsen – dock med sämre resultat som följd. Väl framme i Skifors tog jag välbehövlig dryckes- och bananpaus. Jag hade tränat för lite långdistansträning – min distans tog slut efter 8 km. Hur skulle jag fortsätta ? Inför årets tävling var mitt mål att ta mig runt – nu fick man ta till alla mentala krafter som stod till buds för att fortsätta i värmeböljan – som jag besvärades av mycket. Men upp till Gustavsfors tog man sig – tack vare trevligt ressällskap – och hejagrupper efter stränderna. Västra Silen – vilken sjö! kristallklart vatten – nästan fjordlik försvinner den i fjärran mot Årjäng.  Passagen av Vårviks kyrka på en halvö ute i ”Silen” är något alldeles extra. Ej heller att förglömma den vackra violinmusiken som en grupp människor levererade i början vid ”Silens strand” !

I Gustavsfors väntade mera drycker, bananer, bullar och saltgurka! (Många liter svett och salt produceras, viktigt att upprätthålla saltbalansen).  Efter en kort paus var det så dags att vända söderut igen – på den sista sjön – Lelång – en distans på ca 20 km. Väl ut på Lelång möttes vi av frisk byig sydlig vind,  som snabbt tilltog i styrka. Jag började andas ”luft” igen – efter den kvalmiga hettan – hoppet började åter stiga att nå slutmålet – Bengtsfors. Det skulle visa vara lättare sagt än gjort – 20 km i byig och ofta stark motvind – kräver sin paddlare. Vi som paddlade havskajaker hade naturligtvis mindre problem att hantera den krabba sjön – än ”folket” med smala racingkajaker, som kräver sin ”man” att hålla den på rätt köl.  Efter mer än 8 timmar nådde jag mitt mål -  i ett tämligen ”urlakat” tillstånd. Trots det ställer jag gärna upp nästa år igen – galet eller ?  Man måste vara lite galen tror jag – för annars missar man många intressanta ”chanser” till fina och minnesvärda upplevelser i livet.  Ska försöka träna lite bättre till nästa år – behållningen blir naturligtvis större om man är riktigt tränad för uppgiften!

- Ett stort tack till alla arrangörer !

Guidad tur till Saltskärs Käring

Turen startade vid Ecotours kajakbod i Heestrand, som har ett utmärkt läge strax innanför det mycket populära naturreservatet Ulön-Dannemark – insidans mycket skyddade läge och fina sandstränder och rika flora inbjuder båtfararen att stanna till ett tag – utsidan med vackert glacialslipad bohusgranit markerar gräns mot storhavet. Ön har en intressant historia om stenbrytning i sen tid (mycket fin kvalité bohusgranit) och strandade fartyg och ilandflutna lik efter Skagerakkslaget 1916.

http://www.vastkuststiftelsen.se/visanaturres.asp?id=505

http://www.blueskagerrak.bohusmus.se/bohusmus/www-blue/72/7223.htm

Ulön Dannemark en oas för livsnjutare

Efter utdelning av kajaker med tillbörlig utrustning startade turen i lugnt tempo – med kurs mot nord.  En lätt nordvästvind fläktade uppfriskande våra ansikten i det solgranna och varma vädret. Vid Hornö gick vi in i rännan som leder fram mot Hamburgö. Här var båttrafiken ganska intensiv – en aning skvalpigt – vänliga böljor och glada hälsningar” kantade vår väg”.

Trångt men vänligt i Hornö ränna

Nu var vi snart åter ute på friare vatten – kursen ställdes mot Kiddön (http://www.ovardar.se/sjo_fiske_kiddon.html) – som är känd för bl a att här grundades en skeppsdynasti under tidigt 1800-tal – som mest bodde här ett 20-tal personer. Många intressanta K-märkta byggnader finns här att studera.

K-märkta byggnader på Kiddön

Vi rundar Kiddön och går in i Grundsund – sundet mellan Kiddön och Lilla Hamburgö.  Här kan oftast bara kajaker och mindre båtar ta sig igenom.  Små sandstränder kantar Lilla Hamburgö och vi färdas över halvannan meter artrik skalgrusbotten.  Snart är vi igenom sundet och på väg ut mot öppet hav.

Ut ur Grundsund med kurs mot Saltskär

Branta och mycket vackra klippor möter paddlaren på Kiddöns västsida.

Vackra klippor på Kiddöns västsida

Ut på öppet hav – Saltskärs Käring lockar i fjärran. ”Hon” är en så kallad båk som ska visa sjöfararen väg in i skärgården – uppfördes under 1800-talet (arkitektur/design av Gustav von Heidenstam – far till Verner von Heidenstam – Nobelpristagaren i litteratur 1916) – se http://sv.wikipedia.org/wiki/Nils_Gustaf_von_Heidenstam) – idag svarar en ideell förening i Hamburgsund ”Saltskärs Kärings Vänner” för underhåll och skötsel av Båk och stenkummel (beundransvärt arbete är nedlagt för att skapa en ny ”Heidenstamkopia” )- sedan sjöfartsverket övergivit sitt ansvar – då modern teknik som GPS mm ”ersatt” behovet av synliga ”verkliga” stora fasta sjömärken. Den digitala tekniken – virtuella världen gäller nu !?

Ny Käring på Saltskär - i dubbel bemärkelse !

- Efter att ha lämnat Kiddön bakom oss nådde vi Saltskär efter ca en kvarts överfart – den lätta västnordvästvinden gav ringa motstånd. Vattnet blänkte i himmelsblå toner och humöret var på topp. Norra delen av Saltskärs utgörs av en liten ganska vindskyddad ”minibukt” (framförallt från alla vindar utom nord och nordost). Här gled vi in för ett litet ”break” och för att få lite närkontakt med ”käringen” och hennes ”barn” (en stenkummel  till höger i bilden nedan).  Här är också bra ställe att lägga upp kajakerna på berget. Bukten uppvisar en mycket artrik undervattensmiljö och kan verkligen rekommenderas – att ”snorkla” runt i.

"Saltskärs Käring och barn"

Folkliga historier om båken:

Båken ser på avstånd ut som en kvinnofigur. I folkmun benämns båken Saltskärs käring. Det berättas att Heidenstam var i farvattnen i samband med uppförandet av fyren på Väderöbod hört historier om den beryktade vrakplundrerskan Justina på Hornö, strax innanför Saltskär. Dessa historier sägs ha inspirerat till utseende på båken på Saltskär.

När man kommer söderifrån över Soten, ser hon ut som en havande kvinna. När man kommer närmare ser man att hon har ett barn vid handen. Det är kumlet som har den rollen. När man fortsätter norrut åldras kärringen och kröker rygg. När man så kommer och har ”kärringen” tvärs ser hon ut som ett benrangel, nu ser man fackverkskonstruktionen.

Det sägs att den gamla damen på Saltskär sätter sig och vilar på kumlet när ingen tittar på. Men, så snart någon tittar, så reser hon sig igen.

(För vidare info;  http://www.blueskagerrak.bohusmus.se/bohusmus/www-blue/72/7233.htm och http://sv.wikipedia.org/wiki/Saltsk%C3%A4r)

Saltskär är sista utpost mot öppet hav – Sotefjorden i söder och väster och Väderöfjorden/Väderöarna skymtar man i nordväst. Markerar genom sin båk och kummel farleden in mot Fjällbacka skärgård. Två ensfyrar leder vidare in mot inre farled.

"Vindskyddet på Saltskär"

Så var det dags för retur och nya äventyr väntar….

Återfärd från Saltskär

Att paddla i granitklippornas rike

Norra Bohusläns granitområde  sträcker sig från Gullmarsfjorden i söder till Idefjorden i norr och avgränsas i öster av Bullaresjöarna och Skagerakk i väster.  Här finns oanade möjligheter till paddling. Kusten är starkt genomskuren av långa smala fjordar, vikar och trånga och grunda passager och skärgårdar med myriader av öar, holmar och skär.  I den yttre skärgården finns många möjligheter att ”landa” med kajaken på runda, låga och glacialslipade granithällar.

Idag paddlade jag och kompis Bengt Ramsvikslandet runt med start i Hunnebostrand.  Vädret gav till en början en del regn och en lätt sydlig vind gav ringa motstånd då vi styrde våra kajaker mot Sotekanalens mynning. Denna bygdes under deppressionsåren i början på 30-talet – för att skapa en tryggare skyddad seglingsväg  – för att undkomma de faror som ”lurade” på ”Soten” – Ramsvikslandets öppna och oskyddade kust – full med grynnor i ”svårlästa farofyllda vatten”.

Ramsvikslandet Skagerakk "Soten" i bakgrunden

Sotekanalen är ca 6 km  lång och man färdas genom en ”grön” oas av odlings-, betes och lövskogsområden – omgärdade/inramade av vackert slipade granitberg, som skiftar i färg – från rödaktig lysande till olika gråtoner.  Efter halvannan timme nådde vi fram till ”svängbron” som förbinder Ramsvikslandet med fastlandet.  Här är kanalen som smalast – uthuggen/sprängd ur berget – en smal fåra – här får man snällt invänta sin tur på passage – kan bli riktigt skvalpigt och man får passa sig för ”storbåtarna”.  Snart nådde vi sydspetsen Tryggö – Ramsvikslandets södra utpost och lämnade Sotekanalen bakom oss.  Här kan man ta sig ut genom en smal passage mellan Tryggöskär och Tryggö för att nå ”utsidan” – den oskyddade kuststräckan där ”Sotens” vågor härja fritt. Idag dock på sin snälla sida. En lätt sydvind förde oss i snabb takt mot nord utmed otroligt vackert skulpterade berg i rosa. Utmed vattenlinjen är berget färgat svart av såphala alger närmast vattnet och lavar högre upp. Vi befinner oss på Sotenäsets yttre del – namnet kommer troligen från dettta svarta band som avgränsar rosa färgade klippor mot havet.

Bohusgranit och väderöar i fjärran

Ramsvikslandet är ett naturreservat och skyddat för ytterligare exploatering – västsidan är fritt från bebyggelse med undantag från två gamla traditionsenligt bebyggda jordbruk/fiskefastigheter – Fykan som ligger i skydd bakom granitklippor under Sote Bonde:s väldiga bergshöjd – och Grosshamn som också under lång tid tjänat som övningsområde för militären – idag avvecklat och ingår i naturreservatet. Fantastisk känsla att paddla nära utmed den mycket karga klippkusten och på gränsen till storhavets mäktiga vattenvidder.  Vi fick åter en fin dag i klippornas rike.