Archive for the ‘långfärdsskridskor’ Category

På långa skär i Vänerland

12 januari 2011

– På det nya årets andra dag – sökte sig fem västkustbor österut i letandet efter den ”perfekta” isen. Enligt tidigare israpporter om kanonis vid Laxhall, Brommösund och kanske möjlighet att ta sig till Djuröarkipelagen – långt, långt ut i Värmlandssjön(; Djuröarkipelagen  sägs vara en av landets  mest avlägsna/isolerade skärgårdsområden.) – bestämde vi oss att göra ett landningsförsök – passa på tillfället – ”is är färskvara”.

– I strålande väder och klar sikt mot Kinnekulle i fjärran – sökte vi oss isväg ut på de enorma vänerhavsvidderna. ”Landet” tycktes ligga för våra fötter. Efter rundning av Smörhättans fyr på Brommö:s  sydspets tog vi sikte nordvästvart mot en svagt tecknande öremsa vid horisonten.

– En nordvästlig frisk vind höll oss tillbaka i ivern att nå fjärran mål. Vi pausade och gled runt på den magnifika isspegeln. Tog nya stakningstag och finisen övergick snart i vrakisbälten och råkar.

– Snart nådde vi fram till gungande isrand och utblick över öppen sjö i uppror och långt borta i horisonten ”svävade” en öräcka på vågor. Åter vi for – nu i härlig medvindsfart tillbaka över vidunderligt svartis- och marmorgolv – kryssande mellan flakis och ”hoppande” över lätt passerbara råkar och sprickzoner.  Smörhättans fyr visar oss vägen tillbaka och vi tar en välbehövlig rast i lä och solsken. Ja is – är sannerligen färskvara – för bara ett par dagar sedan låg det fast is ut till Djurö – men en nordvästlig storm hade sopat isrent i  det nära sex kilometer breda ”sundet mellan öarna”.

– Efter stärkande paus i vintersol och hela ”ishavet” mot Kinnekulle i vårt blickfång – gav vi oss åter hän. I stark medvind vi åter for men nu mot hägrande mål i sydväst.

– Kilometer efter kilometer skatade vi mot oändligheten. Men allt har ju ett slut…..

– I packisen tog det tvärstopp…….

– Omväxling förnöjer… eller?

– Nog med omväxling – åter ut på drömis….

Nöjda efter en otrolig skridskodag är vi åter vid Laxhall.

På långa skär genom Rogens Naturreservat

14 november 2010

Utsikt från Käringsjön mot Rutfjället

Rogen (4-6 nov 2010) i år igen!
– Man tror knappt att det är sant – att vi fick en ny chans – att åter få susa fram på blanka kärnisar av bästa kvalité och i denna mycket spännande och annorlunda fjällmiljö. Vi for fram i ett av istiden tydligt format/märkt landskap – otaliga glest tallurskogsbevuxna ändmoräner omflutna eller omgivna av ett ”virrvarr” av sjöar, tjärnar, kärr och myrar. Allt omgärdat/inramat av höga och otroligt vackert formade och mer eller mindre av snö och sol upplysta fjälltoppar.

Valter beundrar isgolvet.

Snö på toppen av Handskinnvålen.

-Första dagen åkte vi ända fram till Skedbrofjällets fot och besökte Skedbrostugan (STF) vid Kungsleden. Efter en fikapaus här fick vi trevligt sällskap av ett ”Örebrogäng”.

Örebro långfärdsskridskovänner med Göte i täten. Kungsleden vid Skedbrostugan.

Skedbrosjön mot Skedbrofjället.

-Andra dagen fick vi äran att få följa med områdets naturvakt Per-Roger Wiberg på en mycket lärorik guidning i området – hans sedan generationer ”hemlandskap” . Vi tittade på gamla boställen och lägerplatser för jakt och fiske.

Naturbevakare Per-Roger Wiberg.

Naturvakt på uppdrag.

– Man levde förr på jakt och fiske och idag är renskötsel och friluftsturism av högsta värde. Harrfisket lär vara ett av landets bästa. Övriga intressanta fiskarter som fångades i nät: röding, öring, gädda, aborre och lake! (ibland klubbning av lake från tunnisen).  Även ”urskogen” skattades på grova träd med minsta brösthöjdsdiamer 12 tum. Vi såg flera sådana plockhuggningsplatser (så sent som från 1950-talet) där vissa träd som ej dög (röta eller annat) lämnades kvar.

Manuell avverkning med "sågsvans" i "tallurskogen".

-Virket kördes ut med häst och släde på vintern ned till Rogen för vidare flottning till Röros i Norge för bl a användning i koppargruvindustrin. Ja landskapet fick verkligen liv med en så kunnig lokal guide! Tack Roger!!

Växtvriden urtall - 400-500 år gammal.

Läs mer – länk om växtvridenhet !

Varglav på gammal torraka.

Drömis på Väster-Rödsjön

Bustvålen

Vägfinnare i stenriket.

Med sikte på Skedbrofjället.

– En” target=”_blank”> fjällämmel korsar vår isväg – mitt utpå den stora och magnifikt fjällinramade Väster-Rödsjön. Var kom den ifrån och vart är den på väg?

Glada skridskovänner - speglas i Uthussjön.

-Tredje och sista dagen lämnade vi Rogen och for ca 6 km i ostlig riktning och återvägen/”reträtten” mot Tännäs i nordost. Här åktes på de mycket flikiga, örika och långsmala fjällsjöarna Väster- och Öster-Vattnan i nämnd ordning. Vi åkte bl a i medvindskuling ibland över blanka salsgolv och lätta snödrev.

Kulingfart över Väster-Vattnan.

-Djur som vi såg: Älg, ren i mängd, korp, duvhök, snösparv, talltita, domherre , större hackspett, tjäder, lavskrika, ” target=”_blank”>fjällämmel. Spår av järv och räv. Övriga förekommande mer eller mindre stationära arter är lo,  björn, utter,  myskoxe, fjällripa ….(Kungsörn och fjällvråk  m fl på sommarhalvåret).

– Tackar Gregory Kaczor för utmärkt områdes- och israpportering – för vidare information om Rogen mm se hans foton, filmer mm på Youtube Scandicdream .

Skating i Naturreservatet Ulön-Dannemark – Bohusländsk vinterskärgård – del 4

17 februari 2010

– Nu är dagsmejan verkligen märkbar – en sån dag! Vårtecken – blåmesen sjunger sin finstämda vårsång – den högre solvinkeln ger starkare ljus – tänder igång hormonsystem,  som relaterar till fortplantning, revirhävdande och spel.

Bohusgranit - Ulön-Dannemarks Naturreservat Foto: Berggren Malte

– Det gnistrar om den rena och vita snön i alla riktningar. Vi ”suger” åt oss allt ljus vi kan få – det går lätt i det fina föret.

Mot Flatskär och musselbanken Foto: Berggren M

– Ostanvinden drar fina streck över snöytan – snön packas lätt till en begynnande skare. Vårt mål är nyisen vid Dannemarks västsida. Skridskorna ligger packade i ryggsäcken – fin skridskoåkning väntar.

Vårvinterljus över Dannemark Foto: Berggren M

– När vi når Dannemarks utsida bryter sjön över grund och stränder.  Isen ligger med puderlätt snö uppå. Byter snabbt om till skridskor – skrinnar ut på dm-tjock salt kärnis – möter dyningen vid ett grund – gungar med i en mjuk och härlig dyning – pass på, pass på – kontrollerad åkning är ett måste.  Idag är sjöhävningen snäll och vi och isen gungar lätt och följsamt med.  Allt kan förändras snabbt härute – det gäller att fånga ögonblicket!

Skating på Dannemarks västsida Foto: Berggren M

Snötäckt is är lika med svårläst is och det får man alltid ha största respekt inför. Därför är det nödvändigt att pika ofta och vid minsta tveksamhet!

– Upplev vinterskärgården nu!

– När får vi en sån här vinter igen månntro?

På långa skär i Bohusländsk vinterskärgård – del 2

27 januari 2010

– Vilken isvinter! Tisdagen den 26:e januari gick en dröm i uppfyllelse – att få åka långfärdsskridskor i Fjällbacka skärgård! Det var många år sedan detta var möjligt – närmare bestämt isvintern -86 – då man kunde åka från Göteborg till Strömstad med avstickare till både Väderöarna  och Koster (ref. S. Wolter, 1986-03-02 SSSK). Vår resa startade i Hamburgsund vid Brattösund i norr.

Isen verkar ok! Foto: Valter Lindén

Först något om saltisens egenskaper!

– Det gäller att passa på att åka om och när – ”rätt” tillfälle uppenbarar sig – is är färskvara – timing är ett måste. Vädret ändrar sig ju som bekant hela tiden – och dynamiken i och vid havet är något helt annat än i inlandets mindre utsatta ”isvärld”.  Saltis är också betydligt känsligare för väderförändringar – har ej samma styrka och hårdhet, kärnisen är mjukare med ökad salhalt – är dock betydligt böjbarare – följer mjukare och mer följsamt med i dyning och andra vågrörelser – utan att brytas lika lätt som sötvattensis. Man åker mjukare och tystare på riktigt fin salt kärnis – dock svårare att höra när isen tunnar ut – den ”sjunger”  inte som sötvattensisen – lämnar oftast endast ett litet knastrande ljud ifrån sig när den är på väg att brista. Därför är det extra noga att pika ofta – särskilt vid utsatta ställen såsom sund, grund och kring uddar. Man bör också se upp med områden som inte ”avsaltats” tillräckligt – t ex är nyisen först mjuk av allt salt som finns i den. Tillräcklig kyla krävs för att isen ska bli hård (i norra Bohuslän vid temperatur lägre än minus 2-3 grader) . I isen bildas  s k saltlakeområden – ses som ljusa/vita frostrosor. Saltet kan med tiden trängas ut i porer (ev små sprickor) och ”rinna” ut ur isen (tyngdkraften hjälper troligen till då saltlaken är tyngre än ”sötvatten) och isen avsaltas och hårdheten ökar. Bärigheten är klart sämre på avsaltad (åkbar is)  saltis jämfört med motsvarande tjock sötvattensis på grund av större innehåll av luft och salt som finns kvar – dvs den är ej så massiv (ref  Porsby J ).

Hård "avsaltad" kärnis. Gullmarn

"Saltrosor" i kärnisen. Gullmarn

– På våra nybörjarkurser i långfärdsskridsko talar vi ständigt om den s k KUS-regeln (Kunskap, rätt Utrustning och Sällskap). Med våra guider ska man kunna åka säkert!

Fjällbackaturen -på glid med ecoguiden i klippornas rike

– Att starta vid Brattösund visade sig idag vara en verklig lyckträff. Det skulle visa sig att att i stort hela den yttre skärgården låg med snöfri väl bärig is (10+ cm).  I den inre skärgården var isen täckt av snö eller ett mjukt ytlager av ”snöis” (stöpis).

På glid i bland klippor av äkta bohusgranit Foto: Valter Lindén

Här nedan presenterar en av dagens deltagare (och en av fyra skridskoledare från Solstaskärets långfärdsskridskoklubb i Karlstad) , Valter Lindén , med egna ord sina intryck från dagens färd:

Nya rapporter om fina isar norr om Hamburgsund gjorde att vi startade norr om sundet. Thorsten guidade på ett förträffligt sätt. Vi åkte in mot Fjällbacka men tungåkt is gjorde att vi stannade och beundrade staden med sin pampiga stenkyrka på håll.

Mot Fjällbacka Foto: Valter Lindén

Åter ute på den hårda lite apelsinskalsknottriga isen snirklade vi runt kobbar och skär. Vid Fläskön såg vi en pilgrimsfalk med snabba vingslag flyga runt oss på behörigt avstånd.

Gluppöbassängen Foto: Lars-Olov Wallmenius

Ute mot öppet vatten såg vi åtskilligt med sjöfågel. En gräsand kom och tiggde bröd vid första fikat på Borgeskären. Den fick förståss. Vi träffade på en grupp från Strömstad-Tanum FF och utbytte erfarenheter. Även några Göteborgare hälsade vi på.

Isfenomen - andningshål efter val eller vad? Foto: Valter Lindén

Andningshål efter säl Foto: Lars-Olov Wallmenius

Motvind Foto: Valter Lindén

Det får bli Väderöarna en annan gång Foto: Lars-Olov Wallmenius

Nog tjock is Foto: Valter Lindén

Vi följde iskanten till nattgammal is vidare. Öppet vatten såg vi bara på håll och på vindbrunnar. Här och där passerade vi sommarhus och fiskebodar med härlig Bohuskänsla. Andra fikat intog vi på en bryggkrog i Grebbestad. Ingen större trängsel.

På väg in till Grebbestad Foto: Lars-Olov Wallmenius

På vägen söderut passerade vi Ingrid Bergmans sommarhus.

Dannholmen "Ingrid Bergmans" sommarhus. Foto: Lars-Olov Wallmenius

Mot Lotsutkiken på Dyngö Foto Lars-Olov Wallmenius

Passage av båtränna Foto Valter Lindén

En fin dag på isen Foto: Valter Linén

Vi försökte runda Hamburgö till startplatsen men diverse rännor satte stopp för detta. Vi anlände till bilarna samtidigt som en hydrokopter. Föraren sa att morgondagen skulle bjuda på snö och kuling!

Spårets längd 68 km

[Youtube=http://www.youtube.com/watch?v=VsOEjO1_Br4]

Följ med ecoguiden på guidad skridskotur.

På långa skär i bohusländsk vinterskärgård – del 1

19 januari 2010

– Att få åka långfärdsskridsko på äkta havsis i en bohusländsk skärgård är något alldeles extra – men det går tyvärr många år mellan chanserna (ca 25 år sedan – vintern85/86). Vi tog chansen i alla fall torsdagen den 14:e januari. I strålande solsken över en solindränkt skärgård i vackraste vinterskrud startade vi vår tur ut på drömlika blanka och släta isvidder. Hällevikstrand på Orusts västsida visade sig vara en utmärkt utgångspunkt – vi hade fått rapport om mycket goda förhållanden här och att man kanske kunde nå ut till den västligaste ögruppen Käringön – Måseskär.

Bohusländsk skärgård i vinterskrud

– Vi sökte bästa isväg  bland ett ”virrvarr” av holmar, kobbar och skär ut mot storhavet som lockade i väst . Isen och de vita bergen lyste otroligt upp vår färd i ”ingenmansland” – vi kände oss som pionjärer på upptäcksfärd i främmande land – och våra ansikten strålade av euforisk lycka. Ut vi ”skrinnade” mot Danholmen, förbi ”Väggen” och vidare utmed Saltö:ns sydsida – i god fart ut mot ”oändliga” isvidder och i fjärran skymtade Måseskärs fyr och Käringöns lilla kyrkby.  Lockade av denna anblick gick nu färden över ”flakis” som bildats i ett språngskikt mellan saltare och mindre salt ytvatten och bildade här ett intressant rutmönster av hopfrusna meterstora och oregelbundna flak. Pikande och kontrollerande av isens fasthet och tjocklek fann vi snart en bra isväg fram mot hägrande mål i fjärran.  Efter några kilometer över Käringöfjordens isvidder och endast några hundratal meter från Käringön – hindrades vår vidare färd av en nybruten båtränna.

Nybruten båtränna vid Käringön

– Åter in i skärgården på blanka isvidder vi for – nu mot nya mål i söder. Mot Edshultshall och Mollösund vi for på is av yppersta kvalité.

Drömis vid Edshultshall

– I Mollösund gick vi iland för att komma runt en nybruten båtränna och tanka på vårt vätskeförråd.

På glid i Mollösund

– Ytterligare nybruten ränna söder om Mollösund ”tvingade” oss djupare in i skärgården – in i Tångesund på till en början kanonis, som längre in skapade problem i form av områden av tunnis s k ”vindbrunnar”, som med noga pikande och ”isläsning” kunde kringgås. Turens vändpunkt blev Nösund. Man ska alltid ha sällskap och iskunniga personer/isguider med på en långfärdsskridskotur. Erfarenhet av havsis är ett måste – saltisen är mycket ”känsligare” för väderförändringar jämfört med sötvattensis! Är svagare – krävs mer tjocklek (jfr sötvattenis) – salt kärnis är segare men kan lösas upp snabbt om tidvatten och hårda västvindar blåser in, skapar sjöhävning som bryter sönder isen i smådelar (oftast i så små bitar att man ej kan gå på dem)- detta går mycket fort om mycket och varmare saltvatten väller in. Det finns ett uttryck i folkmun om den relativt vindskyddade Gullmarsfjorden – ”att Gullmarn kan rensa på en dag! Dessutom om hård vind (t ex kuling) kommer från öster och samtidigt högvatten som kan skapa landlöshet  – isen lossnar från land och ger sig iväg ut till havs! Man kan inte tala nog om issäkerhet men med rätt kunskap och rätt utrustning och i sällskap är denna friluftsform verkligen något ut över det vanliga.

– Återfärden gick igen ut i ytterskärgård och i kanten på storhavet Skagerakk. Solen sänkte sina sista guldstrålar över ett glittrande ishav och skridskoåkare i fjärran.

Solnedgång över Käringöfjorden

– Här kan Ni se vårt skridskospår (44 km).

– Följ med ecoguiden på guidad skridskotur.

Premiärtur i fjällurskogen – Rogens Naturreservat

07 november 2009

Efter lång färd i mörker på krokiga vägar nådde vi på fredagskvällen (23 oktober 2009) fram till vårt mål Käringsjöns lilla stugby (vid vägs ände eller början på vägen in i vildmarken)- där vi fick ett varmt mottagande av stugvärden Per-Roger Wiberg, som visade oss in i en härlig gammal timrad härjedalsstuga, byggd av handbilat virke på platsen.

I svagt gryningsljus lördag morgon stod vi på Käringsjöns lätt pudersnöbetäckta is förväntansfulla och laddade med energi efter god nattsömn och en stadig frukost. Dagens färdmål var att ta sig till Skedbrostugan (- en STF-stuga, som ligger vid Kungsleden) ca 11 km fågelvägen över ett som det kom att visa sig ”oändligt” antal tjärnar, sjöar och tallbevuxna moränkullar – ett virrvarr av färdvägar uppenbarade sig och ställde våra orienteringskunskaper på prov.

Skedbrofjället

Mot Skedbrofjället

Isen var mestadels mycket lättåkt men svår att läsa ibland på grund av snö. Mycket intressant och spännande åkning ! I en fantastisk natur med uråldriga tallar (många såg ut att vara mer än trehundra år och extremt växtvridna) och torrakor och lågor beväxta med varglav (-Letharia vulpina: Det sägs att varglaven använts som varg- och rävgift. Laven innehåller en giftigt lavsyra, vulpinsyra, som angriper det centrala nervsystemet med andningsförlamning som följd. Därav släktnamnet Letharia vilket är härlett av Lethe, dödsrikets älv. För att nå god effekt bör giftet dock injiceras direkt i blodet, ett problem som löstes på så sätt att mald varglav tillsammans med krossat glas blandades in i kött som sedan lades ut åt vargarna).

I tallurskogen

I tallurskogens rike.

Torraka med varglav

Varglav - signum för "urgamla" skogar.

– Vi for fram i ett av istiden specialutformat landskap – storblockiga moränkullar formade likt drumliner eller ändmoräner med vattenfyllda ”dödisgropar” däremellan.

Ändmorän

Rogenmorän av ändmoräntyp.

– Det kändes som att åka skridskor i en ”labyrint” – många gånger då man inte riktigt vet vilken väg man skall ta för att nå ”målet” utan att hamna i en blindgång – vilket kan sägas att vi gjorde ett flertal gånger oftast beroende på tunn is men också beroende av några ”missar” i navigeringen – men vi fick se och uppleva desto mer.

Valter och torrtall

Extremt växtvriden tall.

Mycket gott om ren i området som korsade vår väg ideligen.

Tack till alla för ett föredömligt genomförande! Hoppas fler kan få möjlighet till ”udda” turer.

Vi som åkte

Här börjar Göta älv och Klarälven/Trysilelva

[Youtube=http://www.youtube.com/watch?v=QkCqJAk7orU]