Expedition – Torneträsk

– Torneträsk inramad av fantastisk fjällnatur i gränstrakterna mot Norge – är landets sjunde största sjö (332 km^2), Sveriges näst djupaste sjö (168 m) och Skandinaviens största fjällsjö. Torneträsk är en av en glaciär fördjupad sjö, över 70 km lång. Den avrinner genom Torne älv. Sjön är normalt islagd från december till juni men årsvisa fluktuationer förekommer. Tillrinningsområdet är 3346 km² stort och Abiskojåkka  är det största källflödet till Torneträsk.

Abiskojåkka - största källflödet till Torneträsk

–  Sjön är omgiven av en mycket varierad fjällnatur vad gäller topografi, geologi, flora och fauna. Två nationalparker gränsar mot sjön – i väster Vadvettjåkka Nationalpark och i västsydväst ligger Abisko Nationalpark . Dessutom finns flera stora och mindre naturreservat, fågelskyddsområden och så kallade Natura 2000-områden (se karta: Skyddad Natur i Kiruna Kommun).

– Lastade med kajaker startade vi vår bilfärd (7/7 2005) mot dessa våra nordligaste breddgrader.  Det tog os två dygn att nå fram till det hägrande målet – men det var verkligen mödan värt skulle det visa sig. Resan upp bjöd på storslagen norrlandsnatur – med mycket skiftande naturscenerier – Härjedalens fjällvärld, storslagen bygd kring Storsjön och Ströms Vattudal – för att nämna några.

Nära målet....

– I midnattsolens land vid det lilla fiskeläget Torneträsk (med samma namn som sjön) slog vi upp vårt lilla tält för natten.

Midnattsljus över fiskeläget Torneträsk

Morgonen därpå började vår paddling österut – till det stora urskogssreservatet Alajaure (nordsamiska Alajávri). Här finns mycket liten påverkan på en i huvudsak skogsnatur med urgammal tallskog, fjällbjörksog och några kala höjdområden över trädgränsen. Många störningskänsliga och ovanliga djur- och växtarter förekommer i området t ex förekommer björn, järv, lo och Kungsörn mer eller mindre stadigvarande.

Vår paddling går mot öster och naturreservatet Alajaure.

– Paddlingen började  i lugnt och fint väder – när vi förväntansfulla paddlade mot öster. Några Silvertärnor följde oss en bit på väg – dansande på lätta vingar och med långt ”stjärtroder” svängde de med i lufthavets alla växlingar med minsta energiåtgång. Långt borta i öster kunde man se konturerna av ett lågfjällsområdet Alajaure – vid Torneträsks ostligaste utpost.

Stora vidder...

– Här i östra delen av Torneträsk är klimatet torrare, liten årsnederbörd (faktiskt bland det lägsta i landet) beroende på att det ligger i regnskugga bakom de höga gränsfjällen på norsk och svensk sida i väster. Man kan säga att från Abisko och österut avtar regnmängden beytydligt.  Detta blev vi under vår veckovistelse här varse om vid ett flertal tillfällen. Det kunde blåsa upp till ”storm” på bara en kvart – ovädret kom alltid från väster med regntunga moln i väster – som där vräkte ner regn – men i vår del – ingen nederbörd – men mycket starka västvindar av kulingstyrka som drog upp meterhöga vågor – kom i vår väg. Ofta upphörde blåsten lika snabbt som den kommit, som ofast inträffade på eftermiddagen och på kvällen blev det spegelblankt igen.

Det båser upp..

– Mot kvällen lugnade vinden ner sig igen och vi kunde finna oss en lämplig lägerplats.

Lägerplats vid Alajaure naturreservat

– Under dagen hade fiskelyckan varit god – så vi behövde inte tära på den ”fattiga” frystorkade maten.

Färska proteiner väntar på tillagning.

– Harr är en ljuvlig fisk att avsmaka ”rykande” färsk. På latin heter den Thymallus thymallus, som kan översättas till timjansdoftande – vilket stämmer bra om den som sagt tas till vara direkt. Mätta och belåtna efter en fullgod fiskmiddag – gällde vila och återhämtning.

Midnattsol över Kortolahti

– Morgonen därpå börjar vi vår fjällvandring i strålande solväder. Luften står stilla och myggor och knott gör sig besvärande kända – men vad gör väl det – utrustade med mygghattar och diverse motmedel – är plågan ej så svår. Ute på vattnet i kajakerna besvärades vi aldrig – minsta vindpust blåser dem väck. Vårt mål för dagen är att vi ska ta oss upp på de kala högplatåerna i området – för att där kunna kikarspana på ”stora” djur och fåglar. Efter en halvtimmes vandring i tallurskog stannar vi till för rast och kartläsning. Då vi plötsligt ser färska avtryck/fotspår i mossan på marken – pulsen tar ett extraslag – björn! Vi tittar oss oroligt omkring medans total tystnad råder.

Björnspår ?

– Snart fortsätter vi vidare och i skyn ovan oss flyger en majestätisk  kungsörn med tunga och djupa vingslag.

Rast i urskogen

Snart är vi uppe på kalfjället och vi kan njuta av det betagande fjällandskapet runt omkring.

Vi lämnar urskogen - för kikarspaning.

Kikarspaning...

– På kalfjället är vi fria från mygg och knott. Det är varmt i solen och vi njuter av de betagande utsikten. På en myr under oss i landskapet nedanför går en stor älgko och lugnt betar kilovis  med starrgräs. Medans vi lägger oss ned i lava och kråkbärsris  för välbehövlig middagsvila. Somnar till en stund i den värmande sommarsolen.

Torneträsk i väster och fjärran.

– En kvart senare är vi på gång igen. På fjället har vi ideliga möten med ljungpiparen, som oroligt piper och springer ”vingskadad” sin väg – för att söka föra oss bort från sina nyckläckta ungar. Vi lyder snällt och går lugnt ifrån.

Följeslagare på fjället

– Dags för återfärd till baslägret vid Korttolahtis strand (Torneträsks utlöpare i österled). Morgonen därpå bryter vi lägret för paddling till utgångspunkten. Det visar sig bli en tuff paddling tillbaka – vi startar på lugnt vatten – men efter en halvtimmes paddlande blåser det snabbt upp till västlig kuling och mer än meterhöga korta och krabba vågor möter våra stävar. Våra havskajaker går fint genom den något stökiga sjön. Vattentemperaturen i den här östra och grunda delen var kring femton grader. (I Torneträsks djupare delar är ytvattentemperaturen endast 7 grader – att tänka på vid eventuella överfarter).

Vid Korttolahtis strand

– Åter välbehållna efter en tuff kamp i vågorna – bestämde vi oss att göra en kortare fjällvandring vid Abisko Fjällstation. Att bestiga det omtalade ”blommande berget” Njulla – artrik växtlighet på grund av bl a rika basiska bergarter – lockade till besök. Efter några timmars ganska krävande vandring nådde vi upp på höjdplatån av Njulla.

Vy från Njulla - med Lapporten i bakgrunden.

Lapporten

Nära toppen.

– Efter någon timmes vila i tältet på Njullas topp. Återvände vi stärkta till kropp och själ till vår utgångspunkt – fiskeläget Torneträsk igen. Nu var planen att korsa träsket och uppleva/upptäcka norra sidans från turister ”orörda” fjällvärld. Så i kajakerna igen – för ny navigering i okända vatten.

Lugnet före....

– Vi fick en mycket behaglig paddling över till norra sidan – där vi ”landade” vid berget Ribasvárris fot.

Röding till lunch.

– efter att ha intagit en god lunch på röding och färskt bröd med mesost på – var det dags för ny fjällvandring. Då vi skulle starta vår vandring utmed en vacker fjällbäck – stötte vi upp några varnande småfåglar som skulle det visa sig vara den mycket sällan förekommande nordsångaren, som i stort sett bara har sitt hemvist i den här delen av vårt land (ostlig ”taigaart”) .Vårt mål nu var en lockande stor fjällsjö i norr – med namnet Ribasjávri och ett intressant myrkomplex med palsar  (en pals är en kupolformad torvkulle, som höjer sig över den omgivande myren, ibland ända upp till 7 meter. Palsen består av en kärna av is som ”konserveras” över sommaren av det heltäckande torvlagret.) – direkt väster därom.  En stig ledde oss fram och upp i fjällvärlden. Snart hade vi en makalös utsikt över stora delar av fjäll- och sjölandskapet runt oss. Då och då råkade vi stöta upp varnande Dalripor med kullar av nyflygga ungar.

I blåhakens rike

– I fjällbjörksogen träffade vi på fjällens näktergal – Blåhaken – här låg reviren tätt – och vi bjöds på sång av sällsamma och njutbara toner. I en klyfta mellan två höga fjäll öppnade sig landskapet storartat ut mot den gudomligt vackra Ribasjávri.

Ribasjávri

– Här slog vi upp vårt tält för natten. Vi tog en kvällspromenad ned till sjön – och döm om vår förvåning när vi möts av en sällsam syn  – en fiskljuse som kommer flygande på låg höjd över fjällbjörkskogen med en sprattlande stor röding i klorna!

– De ljusa nätterna häruppe är fantastiska – man har inte tid att ”sova bort tiden”. Mycket av djurlivet ska upptäckas nattetid. Vi planerade nu en längre vandring. Först sov vi ut ordentligt för att dag 2 vid Ribasjávri starta en längre tur med hopp att få se för fjällmiljön arttypiska fåglar, däggdjur och växter.

Thorsten vid en lappkoja.

Vandringen började i tät fjällbjörkskog i ganska oländig terräng, med ibland inslag av stora blockfält och rasbranter i besvärande lutning – men vad gör man inte för att få komma i kontakt med så olikartade biotoper som möjligt? Vi befanss oss nu i Talmas samebys renbetesområde, som sträcker sig utmed hela fjällkedjan norr om Torneträsk.  Att gå i obanad fjällterräng som denna inger verkligen en känsla av att vara pionjär och upptäcktsresande i området.

Fjällbjörksrekord ?

– Den täta fjällbjörkskogen verkade aldrig ta slut – men då och då öppnade sig terrängen i storblockiga rasbranter eller stenfält. Vyer ut mot omgivande landskap visade sig vara utmärkta platser för kikarspaning.  Verkligt stora och långnosade älgkor sågs beta ut i det stora myrkomplexet – Ribasvuomus – direkt väster om Ribasjávri. Vi kunde även se ett flertal riktigt stora palsar från vår höjdposition.

Rasbrant med utblick över myrkomplexet Ribasvuomus

– Det gäller att finna bra vägalternativ för tubkikarspaning – att man kan överblicka så många olika livsmiljöer som möjligt.

Ribasvuomus myrkomplex - palsar kan skönjas i området

– In i fjällbjörksdjungeln igen går vår väg – mot nya mål.

Rävlya, Grävlinggryt eller vad?

– Fjället Didnobakti lockar med sitt 400m branta stup och rasbrant i sydost – ett mycket intressant kalkpåverkat område med spännande flora!

Didnobaktis bergsstup "växer" fram genom fjällbjörkskogen.

– En ny plan har tagit form – att ta sig fram över Ribasvuomus myrar och bäckar och bestiga Didnobakti.

Didnobakti lockar

– På vår väg över myrar, bäckar och rishedar till Didnobaktis fot – passeras många intressanta växt- och djurlokaler. På många splatser ser vi spår efter älg och järv.

Skallben av järv ?

Gullbräcka och ormrot t v

– Upp mot toppen det bär över snölegor och rasbranter. I övre delen av fjället finns ingen jord att växa i för de flesta växter – men ett viktigt undantag är isranunkeln (Ranunculus glacialis), som tycks växa direkt ur vittringsguset.  Den står i översilningsvatten och går högst av alla kärlväxter i norden (över 2000 m i Jotunheimen).

Isranunkel

– På Didnobaktis fjällplatå (1200m ö h)var det sparsamt med växter – här på den kalkrika fjällheden växer fjällsippan och inslag av vackra buketter av purpurbbräcka.

Fjällsippa

Purpurbräcka

Snölega nära toppen

Kartlav

Högalpin stenfältsterräng

– Sista biten gick över stenfält och rasbranter – väl på höjdplatån fick vi en fantastsisk runtomsikt och vy över Torneträsk och fjällen in mot Kebnekajseområdet.

Kan man få kontakt här ?

– Här uppifrån kunde vi spana in vår resväg över Torneträsks vida vatten.

Bengt Carlson och Thorsten Gansing på toppen av sin resa.

– I den här miljön hoppades vi få komma i kontakt med fjällpiparen som häckar i den näringfattigaste högalpina miljön. Vi fick nöja oss med att få se två vackert flygande och vitlysande snösparvar mot de grå stenblocken.

– Färden gick nu ner på Didnobaktis mycket bördiga sydsluttning – med härliga högörtsängar, som kontrasterade vackert mot Torneträsks  vatten massa och omgivande fjäll..

Smörbollsäng

– I sluttningen sprang mineralrika källflöden fram här och var. Detta visade sig vara ett perfekt område för fjällripan att föda upp sina ungar på. Vi kom i kontakt med ett flertal kullar här.

Källflöde omgiven av vackert lysande ljusgrön källmossa.

– Vi rastade invid ett källflöde och intog en härlig middag – klockan närmade sig midnatt och solen lyste vackert över Kebnekajses fjällmassiv långt borta i söder.

Midnattsljus över Torneträsk.

– Återfärden blev mycket intressant med många artkryss på fågellistan. Mycket trötta och nöjda nådde vi vårt tält på småtimmarna.

Var är tältet ?